Don't call it a dream, call it a plan!

Så var det måndag igen. Men jag tänker drömma mig tillbaka till veckoslutet ennu en stund, för det är alldeles för länge sedan jag känt mig så motiverad.

Som jag tidigare redan nämnde, så var Bo Bak Andersen och höll kurs hos Wikners. Lördagen började med en föreläsning med ens mål som utgångsläge och så var det hopplektioner för hela slanten på lördag eftermiddag och hela söndag.

För mig gav föreläsningen mest. Vi diskuterade vilka mål vi har, vi funderade på vilka förutsättningar vi har för att uppnå våra mål och vilka faktorer som påverkar hur vi kommer uppnå vårt mål. 

Dessutom planerade vi längre framåt. Vi skrev upp vårt drömmål, och jag planerade 3 år framåt. På vilken nivå vill jag att Ronja är då? Vad behöver hon kunna för det och hur skall jag hitta hjälp för att få henne upp till den nivån? Då vi bor i Finland och mängden högklassig hjälp är ytterst begränsad, gäller det att fundera på när och vart man kan åka utomlands för att hitta den hjälp man behöver. 

Bo satte också fokus på att man skall ha mål för varje ridpass. Att skriva upp två saker man verkligen vill förbättre och fokusera på, och sedan efter ridpasset utvärdera om man lyckades med det och vad man skall göra bättre nästa gång. Enkla metoder, som tar en kort stund att göra, men som gör en stor skillnad. Allt för ofta rider jag omkring utan att faktiskt före ridpasset tänkt igenom vad jag vill åstadkomma och vad jag vill fokusera på.

Hädanefter tänker jag sätta mera fokus på mina mål. Jag tänker koncentrera mig på att utnyttja mina förutsättningar till fullo, och hur jag kan höja på de förutsättningar som inte för tillfället är så bra. Och så tänker jag börja varje ridpass med att repetera de mål jag satt upp för mig själv.

Ett veckoslut av inspiration

Jag är så taggad att jag knappt kan sitta stilla. 

Detta veckoslut kommer nämligen Bo Bak Andersen och tränar Talent programmets deltagare hos Wikners. Jag flög hem hit till Finland igår kväll, och nu skall jag alldeles strax dra på mig ridbyxorna och åka iväg till Wikners. 

Bo kommer från Danmark, och har varit ponnylandslagstränare för det danska laget. Min familj lärde känna Bo då jag var och tränade på hans gård för hans fru med Karino för många år sedan.

Veckoslutet kommer först bestå av en föreläsning där temat är ungdomars förutsättningar och mål, och sedan blir det träning både idag och imorgon. Själv skall jag inte rida, men jag skall sitta på läktaren och ta till mig inspiration och ideer. 

Tävlingsryttare - Mer än bara 2 minuter, del 1

Förra hösten ringde Martina, min syster, åt mig. Hon var helt exalterad och berättade att hon kommit på världens ide. Hon ville göra ett medieprojekt, om mig och Ronja. Om allt det arbete som ligger bakom de minuter vi presterar på tävlingsbanan. Såklart jag ville vara med!

Projektet består av en YouTube serie på tre avsnitt. Ronja och jag står framför kameran, och Marre filmar och klipper ihop.

Idag har den första delen lagts upp på YouTube. Ni får väldigt gärna lämna feedback, kommentare eller åsikter, både jag och Marre skulle bli väldigt glada över det.

Enjoy!

Varför jag håller på med hästar? En kärleksförklaring.

På denhär bloggen har jag inte skrivit så mycket om ridningen och Ronja. Men någongång under den inkommande veckan kommer jag kunna publicera första delen av ett projekt som vi jobbat med tillsammans med min syster som handlar om min ridning mitt hästintresse och därför tänkte jag grunda lite för det nu här på bloggen.

Jag har ridit sedan jag var 4 år. En enda gång har jag på allvar tänkt sluta. Vi hade tillochmed människor och prövade min häst för att han skulle leasas ut. Det slutade med att jag med tårar i ögonen skrittade av Carry då jag insåg att jag älskar honom alldeles för mycket för att avbryta vår gemensamma resa.

En månad senare avlivades han på grund av kolik. Min första tanke då jag hörde mamma ta emot beskedet om att han inte skulle klara sig var att jag behöver en ny häst. Att jag klarar mig utan en häst i mitt liv.

För ridning har aldrig för mig handlat om att vinna de största tävlingarna eller vara bäst. Såklart vill jag klara mig bra, göra bra ifrån mig tillsammans med min häst. Vem vill inte det?

Men för mig är hästarna det stabila i mitt liv. De finns alltid där. I högstadiet, när jag inte blev bjuden på hemmafest på fredagkvällarna så tänkte jag inte ens på det. För jag hade ju min ponny i stallet. Mina vänner på landslagsträningarna. Tävlingarna på lördag morgon. I gymnasiet var det Karino och Carry som varje dag intala mig att jag dög precis som jag var. Att jag gjorde rätt även fast jag var lite borttappad.

Och sedan. Då jag började studera så höll Carry kvar mig i det som är meningsfullt. Studentfester och sitser i all ära, men efter ett år tappar de sin charm. Carry var min fasta punkt när allting snurrade i 180. Han fanns alltid där när jag säkert annars skulle ha förfallit i känslostormar och drama. 

För tillfället rider jag för att det får mig att känna mig bra. Hästarna får mig glad, och det är så kul att rida. Att jobba med Ronja är så givande, och det känns spännande att ha en så begåvad och kvalitativ häst under mig. Ronja är den känsligaste häst jag träffat, och för mig som förut ridit vallacker som varit av det tuffare slaget är redan det en stor utmaning. Men samtidigt som jag blir frustrerad över att hon sluter in sig i sig själv, så är det så otroligt givande när hon kommer ut ur sitt skal och faktiskt visar vem hon är. Och jag tror att hon kommer vara en alldeles underbar individ när hon vågar ta lite plats och visa upp den vackra själ hon är.

Så för tillfället rider jag för att jag vill göra denhär resan tillsammans med Ronja. Jag vill lära både henne och mig de svåraste sakerna. Men allra mest gör jag dethär för att jag har en så fin vän i Ronja. Hon gör mig glad och hon stöder mig när jag har det svårt. Hon får mig att glömma alla mina bekymmer och bara leva i ögonblicket. Och det är därför jag älskar hålla på med hästar och ridning. 

För henne kommer jag alltid älska <3

Define beauty

Jag hade tentta idag. En fråga var att definiera vackert. Jag hade ingen aning om vad jag skulle skriva.

En helhet kan vara vacker. En liten detalj kan vara vacker.

De vita mjuka molnen på en blå himmel är vackra. Känslan då man tar första tuggan av en chokladbit är vacker. En brud klädd i vit klänning är vacker. Känslan efter en lång dag när du äntligen kommer hem är vacker.

Man kan hitta någonting vackert i varje dag av ens liv. Det behöver inte vara en målning eller en en blombukett. Ibland är de det vissnade blommorna som är vackrast. 

Livet blir så mycket vackrare om du fokuserar på de små detaljerna. På hur dina lakan känns mot din nakna hy. På hur snön lägger sig på din halsduk. På hur musiken hörs i ditt huvud och hur den skapar känslor. 

Livet blir så mycket vackrare om du fokuserar på de vackra detaljerna i ditt liv. På din kropp, i dina vänner, i ditt liv.

Beauty is easy. It's hard. It lays in the eyes of your lover. In the actions of your enemy. It exists in every single one of us.

 

Falling in love with this city

Igår slog det mig. Hur mycket jag kommer sakna denhär staden och dess människor då jag far hem.

Känslan kom då jag satt av Ronja efter ett superlyckat träningspass. Människorna på Segersta flamsar hit och dit och stämningen där är så underbar. Ronja tas så väl om hand, och allting är möjligt. Hos Wikners är det inte samma sak. 

Jag kommer sakna min lägenhet. Fast här luktar lite konstigt och allting fortfarande är upp och ner.

Jag kommer sakna det att tiggarna ler åt en på gatan. Det hur jag kan se himlen förändras över hustakena från mitt fönster. Hur jag hör hur min grannes telefon vibrerar på andra sidan väggen, för att väggarna är så tunna. 

Jag kommer sakna mitt sopnedkast. Det att man bara läser en kurs åt gången. Det att svenskarna säger att "jag känner såhär" när de uttrycker sin åsikt. 

Jag kommer sakna det att campus är så stort. Att min professor är en 60 årig fashionlover. 

Jag kommer sakna det att jag trivs så bra. Att jag passar in. Jag kommer så sakna Stockholm. Kanske jag inte borde säga hejdå?

 

Inspirerad av danskt mode

Igår klickade jag in på Jennies blogg och hittade en massa underbara danska klädesmärken. Jag har sedan en tid tillbaka kännt att jag skulle vilja ändra på min klädstil. Sätta till mera kvinnliga skärningar som samtidigt är vuxna. Jag dras till grått och andra naturnära färger.

Då jag klickade bland märkena fastnade jag speciellt för Moss Copenhagen.

Klänningar, kjolar och byxor i ljuvliga material. Kanske jag borde planera in en resa till Danmark senare i vår bara för att få pröva på allt.

- Micaela